Maria och jag bestämde oss för att koppla våra
auskultationer hos varandra till uppstarten av ett nytt arbetsområde och
otroligt nog passade det dessutom in i verkligheten. Jag tyckte att det var
roligt att jag skulle få hälsa på hos just åk 6 eftersom jag inte undervisar
sexorna just nu och saknar dem och Maria hade lektionsfritt när jag har mina
kära fyror, som för mig är veckans tuffaste lektion. Det är också roligt att
jag och Maria har varsitt praktisktestetiskt ämne, men som ändå är så olika och
att vi känner och undervisar ungefär lika många elever. En hel del lika i vår
vardag med andra ord.
Hur introducerar man ett nytt arbetsområde utan att
det blir för mycket teori och prat i ett ämne där eleverna verkligen vill
arbeta praktiskt?
Hur kopplar man arbetsområdet till kursplanerna och
framför det till ganska unga elever som i det här fallet, åk 4 och 6.
Hur instruerar man lagom mycket så det inte blir för
segt för eleverna?
Hur engagerar man eleverna så lusten och fokus finns
med samtidigt?
Maria introducerade arbetsområdet ”musikskapande” där
eleverna ska skapa egna små låtar med egna texter och melodier. Klassen hade
jobbat med blues tidigare och skulle nu göra en egen blues i grupper om ca 4
elever.
När eleverna kom in var Maria mycket noga med hur och
var de skulle sätta sig. Lite i petigaste laget tänkte jag först, men Maria
hade såklart en plan. De skulle sätta sig varannan kille och varannan tjej och
det berodde på att hon sedan lätt kunde dela in dem i grupper och få dem bra
blandade.
Maria gav exempel från tidigare lektioner, vilket
gjorde att eleverna förstod mycket bättre vad hon menade. Hon sa flera gånger
under introduktionen att Skolverket säger
/ Kursplanen säger…….vilket jag tycker var en lysande mening, speciellt med
de yngre för då återkommer det när man berättar och de förstår förhoppningsvis
att det inte bara är så att vi själva bara hittar på vad vi ska göra utan att
det finns något vi lutar oss mot. Jag har redan själv använt det uttrycket och
tackar för det tipset.
Efter att eleverna blivit indelade i grupper efter
1,2,3,4,5,6 metoden och Maria upprepat grupperna och skrivit ner dem är det
dags för grupperna att sätta igång med det praktiska jobbet och de börjar med
att spåna fram olika idéer. Samarbetet fungerar bättre i vissa grupper än i
andra, precis som vanligt. När Maria delade in grupperna kunde hon skrivit ner
namnen på ett papper direkt och på så sätt gjort det hela lite mindre
omständigt, men inget som någon hängde upp sig på.
Maria ger väldigt tydliga och bra instruktioner och
hon upprepar vissa saker så att alla hänger med. Hon ger mycket beröm och är
väldigt engagerad och med under hela lektionen. Jag som helt nybörjare förstod
allt och hade tyckt att det vore kul att sätta ihop en text om något som man
retar sig lite på och göra en blues av det. Det tyckte eleverna i 6a också.
Samspelet mellan Maria och eleverna är bra, positiv stämning och arbetsro.
Eleverna spred ut sig i olika rum och vrån för att
komma igång och tiden gick snabbt och lektionen slutade utan gemensamt av slut,
vilket jag först tyckte var negativt men inte efter vår diskussion. Ibland gör
vi så och ibland på ett annat sätt, vilket bara är bra för våra elever tror jag
för även om man ska ha struktur och ordning, vilket Maria verkligen har så är
det positivt med att inte alla lektioner startar och slutar på samma sätt.
Jag ska erkänna att musik aldrig var mitt favoritämne
i skolan trots en duktig, snäll och rolig musiklärare på Fäladsgården på
70/80-talet, men jag blev sugen på lite musikundervisning när jag var med 6a
hos Maria och det är ett mycket gott betyg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar