VT-15 Fjärde auskultationsrundan. Maria besöker Åsa Jarl den 17/4

Min fjärde ausklutation. Denna gången hos Åsa med åk 7 i textilslöjdssalen

Vi hade på förhand bestämt att vi speciellt skulle titta på hur vi båda aktualiserade den fjärde nyckelstrategin, Att aktivera eleverna som lärresurser för varandra, i vår undervisning. 

Åsa startade därför lektionen med att dela upp eleverna i slöjdkompis-par. Hon uppmanade dem att under lektionen först och främst vända sig till den slöjdkompis man hade fått om man behövde rådgöra kring något slöjdproblem eller diskutera något kring den uppgift man jobbade med. Eleverna lyssnade på instruktionen, ställde en del klargörande frågor och satte sedan igång att jobba. 

Nu blev det väldigt olika hur de vågade/ orkade använda sig av den uppmaning de hade fått:

• Någon ifrågasatte vad detta nu skulle vara bra för och vilken kompis man hade blivit tilldelad.
• Någon vågade inte riktigt lita på den slöjdkompis man hade fått. Hade slöjdkompisen verkligen något av värde att säga vad det gällde just mitt problem….?
• I något par kunde inte slöjdkompisen riktigt hjälpa till. Då hastade en annan självutnämnd slöjdkompis genast dit med besked t ex om hur man skulle trä maskinen när man skulle spola på ny undertråd. Detta gjorde att ytterligare några andra elever samlades och fick en liten förevisning. 
• I några par växte ett samarbete som var fantastiskt härligt att få uppleva fram. Man engagerade sig i varandras problem och gick efter ingående diskussioner och noggranna undersökningar på kompisars kläder gemensamt till Åsa för att få höra om det man hade kommit fram till var en ok lösning. 

Trots att inte alla par hittade något att ge varandra under just den här lektionen kunde man snabbt se flera stora fördelar med den här metoden:

• Det frigör pedagogen (Åsa) så att hon har mer tid att hjälpa till att lösa de ”riktiga” problemen utan att bli avbruten eller att arbetet hos väntande elever avstannar för långa stunder. 
• I de situationer där eleverna hittade varandra i lösnings-inriktade samtal lärde sig nästan alla inblandade något - eller befäste kunskaper som man inte inte riktigt hade använt på ett tag. 
• Pratet under lektions-arbetet tenderade att i större grad handla om just arbetet och slöjduppgifterna eftersom eleverna var uppmanade att lyfta de problem de stötte på. 

Åsa avslutade lektionen med att låta eleverna få gissa hur hon hade tänkt och valt när hon parade ihop dem. Eleverna hade ganska snabbt förstått att hon hade parat ihop elever med slöjdarbeten som innebar liknande moment. Detta för att de lättare skulle kunna se att de kunde dra nytta av varandras erfarenheter. 

Tankar som kommer upp i samband med fokus på strategi nummer fyra:

Jag tror att alla skulle tjäna på att väva in sådana här övningar och uppgifter i undervisningen och att det inte behöver innebära att man tar fokus från de moment som är lektionens egentliga/ursprungliga innehåll och det eleverna måste få tid att träna på. Rätt använt stärker och lyfter de istället just det som verkligen är det viktiga. 

Jag tänker för egen del på hur man skulle kunna utvidga eller avgränsa uppgiften för att få den att lättare gå att inbegripa och hinnas med i det ”vanliga” arbetet? -Och på hur man håller uppgiften levande under lektionens och arbetets gång?

/Maria Kamsäter