Åsa och jag hade bestämt att koppla våra auskultationer hos varandra till den situation som uppstår när man ska starta upp ett nytt arbetsområde i våra prakt/est ämnen.
-Hur introducerar man med kopplingar till kursplan och ämnesinnehåll utan att bli för ”teoretisk”?
-Hur instruerar man på ett tydligt sätt utan att bli för ”långrandig”? Eleverna vill ju börja jobba med den nya uppgiften så snart som möjligt.
-Hur engagerar man eleverna så att lusten infinner sig samtidigt som de behåller fokus?
När det kommer till Åsa och hennes arbete med att introducera ”Sy en slöjdpåse” med 4:orna kan man bara konstatera att hon jobbar på ett mycket rutinerat och medvetet sätt både mot kursplanens intentioner och verkligheten i elevernas förmåga att fokusera och följa instruktioner.
Hon är tydlig på ett trivsamt och tryggt sätt, har mycket god koll på och förutser det som kan bli svårt i uppgiften, vilka ord och begrepp som behöver förklaras och hur långt i arbetet eleverna kan förväntas komma på just den lektionen som jag besöker.
Åsa är duktig på att engagera redan under genomgången och lägger lagom energi på de små ”störmoment” som uppkommer (elever som småsparkar mot bordsbenen eller snurrar på stolarna). Hon tar istället uppmärksamheten genom att visa en färdig slöjdpåse, fördela ordet och låta en liten diskussion ta fart kring sådant som kommer upp längs vägen.
Mitt i genomgången får eleverna flytta sig till en annan plats i salen. Där blir det lättare att instruera kring nästa del av uppgiften, men det har också som tydlig effekt att eleverna inte ”såsar ihop” utan behåller fokus och klarar att ta in ytterligare några instruktioner. De får verkligen lust att starta.
När arbetet sedan tar fart lyckas Åsa hålla väldigt många bollar i luften på samma gång:
-Positiv förstärkning till elever som på ett eller annat sätt gör något som är bra.
-Lagom kritik (ganska tystlåten) till några som inte har lyssnat på instruktionerna och där det blev ”tokigt”.
-Uppmaningar om att tänka själv till elever som frågar ”onödiga” frågor.
-Handgriplig hjälp med maskiner som krånglar och tyg som ligger på fel håll.
-Många leenden och uppmuntrande kommentarer.
-Uppmaningar om att titta på hur andra runt omkring gör och kanske få ett tips om hur man jobbar vidare där.
Det är en väldigt intensiv stund och på ett magiskt sätt lyckas alla elever bli klara med att zickzacka traskanten på sitt tygstycke när det alldeles strax är slut på lektionstiden. Eleverna har mycket god koll på var alla framplockade småsaker ska läggas och ställas och inom 5 minuter (och efter lite tjat) har de satt sig på sina platser igen.
Åsa ”knyter ihop” lektionen med några uppmaningar och skickar iväg eleverna till matsalen för lunch.
Åsa ”knyter ihop” lektionen med några uppmaningar och skickar iväg eleverna till matsalen för lunch.
Åsa menar själv att detta är ett väldigt arbetsintensivt och krävande pass med elever som behöver mycket stöttning och aktiv närvaro av henne. Det märks dock tydligt att eleverna är trygga och vet hur de förväntas jobba. Hon använder den formativa bedömningen på ett självklart vis och ur många synvinklar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar